Avbildande resa till Nordkap

Av Anders fredrik Skjöldebrand

ödemark

Om författaren

Då det finns en hel del skrivet om Anders Fredrik Skjöldebrand ska här endast ges några glimtar ur denne mångsidige mans omväxlande och äventyrliga liv. För den som vill läsa mer hänvisas till hans memoarer. Anders Burius har skrivit en fyllig artikel om honom i Svenskt biografiskt lexikon.

Skjöldebrand föddes 1757 i Alger och tillbringade där sin barndom. Hans far var konsuln Erik Brander, senare adlad till Skjöldebrand, och modern den skotskättade Johanna Logie.

Efter studier i Uppsala inleddes den militära karriären, och han blev 1783 ryttmästare vid Östgöta kavalleriregemente. Tidigt knöts han till kretsen kring hertig Karl (sedermera kung Karl XIII) och träffade vid hovet sin första hustru, Petronella von Höpken, som skulle komma att dö i barnsäng redan vid 23 års ålder.

Författaren som ung officer. Miniatyrmålning av Giovanni Domenico Bossi, Nationalmuseum.

1789 deltog han som stabsadjutant åt hertig Karl i sjöslaget vid Öland mot ryska flottan.

1797 tog Skjöldebrand avsked från tjänsten och kom under mer än ett decennium att tillbringa tiden huvudsakligen som privatman. Denna period var knapp ekonomiskt, men desto rikare vad gäller hans produktion av litteratur, konst och musik. Bland annat skrevs denna bok om resan till Nordkap, riddardramat Herman von Unna (med musik av abbé Vogler), två operor m.m.

År 1808 återupptogs officersbanan i och med det stundande Finska kriget mot Ryssland, och nu inleddes några händelserika år. Skjöldebrand kom tillsammans med Curt von Stedingk att underteckna det snöpliga fredsfördraget i Fredrikshamn, där Sverige till Ryssland fick avträda Finland, Åland samt delar av dåvarande Västerbotten och Lappland. Säkert kom Skjöldebrands goda lokalkännedom från Lappland och gränsälvarna Torne-Muonio till god nytta vid dessa förhandlingar.

Författaren deltog även i intrigerna och statskuppen 1809 mot kung Gustav IV Adolf. Nu med generalmajors rang var han den som fick det pikanta uppdraget att eskortera den avsatte monarken ned till Baden i Tyskland.

1810, på samma dag som Fersenska mordet, utnämndes Skjöldebrand i all hast av Karl XIII till överståthållare i syfte att kväsa vidare våldsamheter.

1811 ingick han sitt andra äktenskap med den 33 år yngre Charlotta Letitia Ennes, som sedermera blev överhovmästarinna.

1813 ledde Skjöldebrand som befälhavare över de Mörnerska husarerna de svenska trupperna till seger mot danskarna i slaget vid Bornhöft - det sista svenska kavallerislaget - och kunde ett par dagar senare tåga in i Kiel. Han deltog senare även i Fälttåget mot Norge och var med vid undertecknandet av konventionen i Moss 1814.

Därutöver var han direktör för Kungliga Teatern (Operan och Dramaten), och introducerade där genom uppsättningen av Trollflöjten Mozart på svensk scen.

År 1815 blev Skjöldebrand statsråd, upphöjdes senare till greve och befordrades 1820 till general. Han fick även hederstiteln En av rikets herrar.

Under senare år ägnade han sig åt översättningar . Han översatte Lucanus Pharsalia, Tassos Det befriade Jerusalem och Lord Byrons Childe Harolds pilgrimsfärd.

Skjöldebrand som generallöjtnant. Målning av Per Krafft d.y.

Skjöldebrands musik och skrifter är idag, med undantag för memoarerna, nästan helt bortglömda. Ändå sågs hans meriter på den tiden så tungt vägande att han efterhand blev ledamot av samtliga svenska akademier. I Svenska Akademien invaldes han 1822 på stol 18. Hans memoarer är en läsvärd tidsskildring som ofta citerats i historisk forskning, även om tillförlitligheten ställvis ifrågasatts.

Anders Fredrik Skjöldebrand avled 1834 i kolera under den epidemi som då grasserade i Stockholm.

linjepng
Scroll Up